Natten till igår fick mormor en hjärnblödning och fick åka med ambulans in till sjukhuset. Jag var oventandes för tillfället och låg och grät, hostade och spydde för att jag var så sjuk. Kvart över sju kommande morgon väckte mamma mig. Hon berättade att hon precis kommit från sjukhuset, mormor har fått en hjärnblödning.
Jag grät nästan hela dagen, med jämna mellanrum. Jag försökte sova en stund på morgonen efter beskedet och trodde verkligen att allt bara hade varit en hemsk mardröm varje gång jag vaknade, men så var ju inte fallet, så jag grät mer.
På eftermiddagen fick jag prata med mormor i telefon. Hon kunde nästan prata ordentligt, men hade svårt att hitta ord och jag förstod ganska snabbt att hon inte riktigt visste vad hon sa för något. Mamma berättade att mormor kommer behöva hemhjälp, morfar kommer inte kunna klara allt själv. Själv kan mormor inte göra någonting, inte äta, inte dricka, inte gå på toa osv. Mamma berättade även att mormor antagligen inte förstod att hon hade fått någon hjärnblödning. Mormor var nämligen uppe på sjukhuset för en månad sen för att hon hade förmaksflimmer och väldigt högt blodtryck, då blev hon liggande i nästan två veckor på sjukhuset, så med stor sannorlikhet tror mormor att det är samma sak som gäller den här gången.

Själv är jag helt förstörd, att någonting någonsin skulle hända mormor har jag aldrig varit beredd på, och jag vet att livet aldrig kommer bli detsamma nu. Sen dödar det mig att jag inte kan hälsa på mormor. Jag får inte ens komma in på sjukhuset eftersom jag är så förkyld (spydde nyss upp allt som kunde tänkas vara i min mage). Sen vill jag ju absolut inte smitta varken mormor eller morfar, så jag är helt enkelt tvingad att hålla mig hemma.
Nu, efter tio minuters totalt uttröttande datorsittande tänker jag bege mig till soffan igen. Katten, MTV och första True Blood-boken håller mig sällskap. Borde antagligen äta någonting också, bara jag kunde klara av att stå upp och tillaga maten.
Det var min lägesrapport, hoppas ni alla har det bättre än mig.

Sitter på praktiken och dricker starkt te, har lite huvudvärk för tillfället vilket aldrig är roligt. Men jag hoppas att det tänker gå över snart. Skrivaren längst bort i rummet går för fullt och jag lyssnar dels på den och dels på mix megapol som är på via datorn bredvig mig.
Solen har tyvärr inte tittat fram än men jag hoppas verkligen att den gör det senare, behöver den! Den är uppmuntrande även om jag knappt kan se ut genom fönstrena eftersom någon slags byggnad är ivägen. (åh, nu blev jag plötsligt jättepepp på att lyssna på Gyllene Tider! lyckopiller?)
På tal om musik så mailade jag företaget(?) jag köpte Mika-biljetter från i september förra året. Konserten är den 18e mars och biljetterna har inte kommit ännu, så min fråga var helt enkelt: "when will I get my tickets?". Idag öppnade jag förväntansfullt mailen där svaret hade kommit: "The tickets will be mailed approximately three weeks before the show. We'll e-mail you as soon as your order's been depatched." - Underbart! Jag har gått och stressat över de där biljetter jättelänge eftersom de aldrig kommer, men nu vet jag äntligen att de inte glömt bort mig. När jag tänker efter förstår jag ju dem också, jag menar: varför skulle de maila biljetterna tidigare? Inte så smart ifall att showen skulle ställas in eller något i den stilen. Då kostar det ju bara pengar för dem. So it all makes sense!
Nogpratat om biljetter som ändå inte kommit ännu, nu ska jag fortsätta dricka mitt te,
tjing!

Söndagar är verkligen hemska. Jag satt under frukosten med mina föräldrar och svor över hur mycket jag hatar söndagar och ingen förstod varför jag var så upprörd. Jag förstår det egentligen inte heller. Man borde ju uppskatta de två lediga dagarna man får i veckan? Men jag klarar inte av det, jag blir ledsen bara av att tänka på söndagar eftersom man alltid är icke-ledig dagen efter. För det är ju den enda anledningen. Det har jag klart och tydligt märkt om jag skulle råka vara ledig på en måndag - då är jag precis lika glad på söndagen som jag var på lördagen. Det är alltså inte söndagen själv som är hemsk, det är dagen efter som förstör. Och det är ju inte söndagens fel, den kan ju inte rå för var i veckan den råkar ligga.
Men så är det, jag hatar söndagar bara för att det är slutet av helgen och måndagen alltid kommer därefter. Och pga. det kan jag aldrig göra något på söndagar. Jag har inte lust till någonting. Sover ofta länge, sitter i morgonrocken största delen av dagen och tittar antingen på tv eller sitter och tjurar framför datorn. Om någon kontaktar mig och vill göra något kommer jag alltid med någon ursäkt om varför jag inte kan medan sanningen är att jag bara inte har lust.
Men ibland försöker jag göra det bästa av söndagen. På kvällen ser jag till att äta riktigt god mat (för det blir man ju alltid på bra humör av) och titta på något som känns lördagsaktigt. Jag håller mig så långt jag kan från svenska komediserier (som nästan alltid sänds på söndagskvällar) och undviker alla frågor som har något att göra med vad jag ska göra imorgon eller senare i veckan. Jag försöker, så gott jag kan, låtsas att det inte alls är söndag. Ibland fungerar det riktigt bra och idag ska jag göra mitt bästa för att lyckas. Därför tänker jag inte nämna att imorgon är första dagen på praktiken.

Fotouppgift: modefotografering

Jag drog med mig Valentina ut i kylan, drog på henne pälsmössa + pälshalsduk (typ) och körde en snabbfotografering. Både och jag Valle blev nöjda!
Här är favoritbilderna.


Utrustning: Nikon D80, AF Micro Nikkor 60mm 1:2.8 D

© Malin Bolmstedt